I början av 1700-talet började man väva damast i Sverige på en rad platser. I Hälsingland vid Flors Manufactorie, i Vadstena och på Stenbergs vävdes det damast av hög kvalitet under hela 1700-talet och fram till mitten av 1800-talet då de måste läggas ner. Godsägare Carl G. Widlund gjorde en stor insats för damastvävningen med start 1922. Andra skickliga damastvävare var systrarna Svensson i Löderup och Emma Viberg i Undrom.
SVENSKA MÄSTARE
Carl Widlund, (1887 - 1968), Tranjerdstorp, Karlstad
Carl Widlund anses som en av Sveriges skickligaste damastvävare genom tiderna.
Under sin tämligen tragiska uppväxttid genomgick Widlund utbildning både i syfte att lära sig väva och att driva jordbruk. Han lärde damastteknik vid Johanna Brunssons vävskola i Stockholm och vid Textilinstitutet i Borås. Genom sitt farsarv kunde han köpa in godset Tranjerdstorp utanför Karlstad, där han bedrev sina båda verksamheter.
Carl Widlunds kunskaper inom området är oomtvistade, men han var inte lika framstående inom mönsterkomposition. Hela Widlunds liv kantas av stor dramatik, nytänkande, målmedvetenhet, excentrisitet.
Emma Wiberg (1901-1990), Undrom
Emma Wiberg lärde sig spinna och väva redan som 12-åring. När hon var 18 år deltog hon i en vävkurs som hemslöjdsföreningen anordnade. Hon tog då sitt första steg som ung entreprenör och började väva på uppdrag åt Hemslöjden.
Vid den här tiden hade kunskapen att väva exklusiva damasttyger minskat. Men kursen i vävning räckte inte till för att väva damast
"Damastvävningen den fick jag klara ut själv, och det gick ju så småningom på något vis", berättade hon.
Först lånade hon en vävstol av hemslöjdsföreningen, sedan byggde hennes pappa och svåger om en vävstol enligt Emmas önskemål.
Hela huset fylldes med 7 vävstolar så småningom
Genom hemslöjdsföreningen samarbetade hon med formgivaren Gulli Lundquister. Hon vävde servetter till kungapar, vävda tapeter till chefsrum och 8 meter långa och 180 cm breda gästabudsdukar,
för att nämna några exempel.
Emma Wiberg fick en rad diplom, medaljer och stipendier.
Hennes alster ställdes ut på Liljevalchs konsthall 1937. Och samma år i bland annat i Härnösand, Örnsköldsvik, Sollefteå, Örebro, Helsingborg, Paris och USA. Under åren 1975-76 ställer hon ut i Sundsvall, Sigtuna, Gålsjö. Härnösand, Kramfors och Stockholm.
Hon anställde olika kvinnor som hjälpte henne med produktionen.
Med tiden skötte hon hela produktionen hemifrån, även försäljningen. I Emma Wibergs hem var vävning ingen bisyssla,
utan ett yrkesarbete, av en professionell väverska och företagare.
Ann Mari Karlsson har skrivit en bok om Damastväverskan Emma Wiberg i Undrom (LTs förlag Stockholm)
Texten om Emma Wiberg ovan är hämtad ur Murberget, Länsmuseet i Västernorrlands inbjudan till en utställning där Emma Wibergs verk visades.
DAMAST - DEN ULTIMATA LYXEN
Mer om Widlund finns att läsa i bl.a. följande:
Berit Eldvik, ”Den Dansande Damastvävaren”
Wikipedia https://sv.wikipedia.org/wiki/Carl_Widlund
Damastens historia är nog inte helt känd, några olika teorier finns. Ofta är ju mänskligheten så funtad att samma idéer dyker upp vid ungefär samma tidpunkter, på flera olika ställen på jorden. Sannolikt hade tankarna gått på ett likartat sätt när det gäller damast. En komplicerad teknik, visst, och vävd av de dyrbaraste material, silke, guld, så var det en lyx för de ytterst välbärgade.
VÄGEN TILL SVERIGE
Från Kina och Persien kom förmodligen kunskapen att väva damast. Kunskapen landade i Damaskus i Syrien som var en av slutpunkterna på Sidenvägen. Därifrån vandrade kunskapen vidare till Italien under 1400-talet. Där blev damasttekniken från början en mycket åtrådd vara. Under 1500-talet började man väva damast i Frankrike, främst beroende på att en italiensk vävare flyttat till Lyon och kunde förmedla kunskapen. I Europa fann man att lin var en utmärkt fiber att använda i damastvävning.