Föreningen för inspiration och kunskap om damast!

Ordförande Eva Andersson

ordforande@dragsnorena,se 

Jag heter Eva Andersson och bor i Växjö, omgiven av en stor och härlig familj med fyra söner, fyra svärdöttrar och fem barnbarn. Olika hantverkstraditioner har alltid legat mig varmt om hjärtat och min första inblick i vävningens mysterium, fick jag genom min mormor, som var klänningssömmerska. Jag hjälpte henne att klippa mattrasor och hon visade hur man väver. Hon blandade frejdigt i färg och material. Hon gillade att väva rosengång och mattorna blev riktigt fina. Tiden gick och i slutet av 70-talet började jag en kurs i bildvävning och så småningom en vanlig vävkurs. 1983 köpte jag min första vävstol och började samtidigt på en
vävkurs tillsammans med min mamma. Det var på den kursen som jag för första gången kom i kontakt med damast. Så roligt och annorlunda! Jag ville aldrig sluta den kvällen och jag gjorde allt för att få väva i den vävstolen igen. Jag tyckte om att dra i snörena, höra klangen av loden, se alla dessa trådar och låta skytteln vandra fram och tillbaka. Följande år blev det mycket vävning, olika vävkurser och 1987 gick jag en terminskurs för Alfhild Nicklasson. Vilken härlig termin att få väva hela dagarna och att lära sig så mycket! Vi vävde flera olika vävtekniker, men ”sista lockelsen” var damastvävstolen. I den vävde jag stolsitsar och en väska. Så småningom tog småbarnslivet och jobbet över, men jag vävde så ofta jag kom åt, mest grytlappar och gubbatäcken. Försökte dock att hela tiden hålla mig ”uppdaterad” inom vävningen genom att åka på VÄV- mässor, Vävdagarna i Glimåkra och Jonsa i Tingsryd. En och annan vävkurs blev det också, bland annat i Hälsingland. År 2023 slutade jag att jobba och fick lite mer tid över och kunde engagera mig i mitt vävintresse. Jag gillar att väva i olika tekniker och det har blivit bruksvävar som grytlappar, plädar, badlakan, handdukar och kuddar till svärdöttrarna och barnbarnen. Till våren blir det nog en handduk i damast med hjärtan på, lagom till Alla Hjärtans Dag. Andra intressen är att sticka, brodera, läsa och spela piano/orgel. Jag älskar att dansa, allra helst polska.

Sekreterare Gunvor Johansson

gunvor.ivars@telia.com

Vävningen är mitt liv och min lust, från skånska dynor till prästernas mässhakar.

Styrelsemedlem: Kristina Johnson, medlemsansvarig

medlemsansvarig@dragsnorena.se

Jag växte upp med en mamma som längtade efter att återigen få väva. Sommaren 1979, när hon blivit pensionär, fick jag hjälpa henne att sätta upp en väv så att hon kunde väva trasmattor. Jag blev helt biten. I huset jag hyrde låg det två vävstolar I en hög på vinden. Jag hade tur; den ena var blåmålad. Jag provade båda och lärde mig behärska en kontramarsch med bara en omgång liggande topplattor. Jag hade tur en gång till; jag råkade hitta det allra första numret av Vävmagasinet 1982. Tidskriften och Stora vävboken av Laila Lundell blev min skola. Varje ny väv jag satte upp skulle vara en teknik jag inte prövat tidigare. Något år senare fick jag en vävstol av min make och valde en med tio skaft och trampor, och kontramarsch. Slumpen spelade in en gång till när jag upptäckte det skulle bli en sommarkurs i damast på yrkesvävarutbildningen i Upplands Väsby med Kerstin Lovallius som lärare. Då fastnade jag för damast och skaffade sedan en drag-rustning kombinerad med harnesk från Myrehed. Jag har gått fyra år på distansutbildningar på två folkhögskolor. Så hamnade jag i Dragsnörena tack vare inbjudan till kurs i damast och lampas med Kerstin Lovallius.

Styrelsemedlem Ewa Gustafson, kursansvarig

kursansvarig@dragsnorena.se

Under hela min uppväxt fanns det sömnad, stickning, virkning osv i mitt föräldrahem, men aldrig någon vävstol! Ändå började jag att väva ca 1970 på ett studieförbund i Lund. Det blev en perfekt paussyssel-sättning till all tentamensläsning. Min första vävstol kom in i vårt hem 1975 när vi flyttat från vår lilla studentlägenhet till ett hus. Vävningen fortsatte under ett antal år, men sedan följde en tid med mycket jobb och ingen vävning. Återupptog vävningen igen 2008, köpte/fick flera vävstolar och gick på många kurser samt flera distansutbildningar på två olika Folkhögskolor. Idag njuter jag av livet som pensionär, kan sitta in min egen lilla vävstuga och leka! Ja, jag är inte bra på att sätta upp långa varpar och producera. Gillar mest att rita mönster/bindningar och testa dem i vävstolen. Sedan blir det kanske i bästa fall en produkt. Att väva i Harnesk uppskattar jag mycket eftersom förändringsmöjligheterna där är enorma. Samma gäller för min lilla Venne bordsvävstol med 8 skaft, en utmärkt testvävstol

Styrelsemedlem Ingrid Hägglund Klang

Jag är född och uppvuxen på Österlen i Skåne. Sydöstra Skåne har en fin tradition när det gäller textilier. Det som intresserar mig mycket är de gamla textilierna. Min debut inom vävning var vid 10-års ålder, när jag satt bredvid min farmor som vävde trasmattor. När farmor hade vävt färdigt, fick jag den varpstump som blev över. Av den vävde jag en dörrmatta till mitt rum. På den 2-åriga Konsumtionslinjen med inriktning på textil, hade vi vävning i tre terminer. Sedan fortsatte jag med 1-årig yrkeskurs i vävning. Sommaren 1981 gick jag en kurs ”Mönsterkomposition för damast” på Önnestad Folkhögskola. Sommaren 1986 gick jag en fortsättningskurs i damast, tre veckor i Järvsö hos Brita Åsbrink. Hon var en eldsjäl för linet och linlandskapet Hälsingland. Hon fösökte att övertala mig att gå en 1-årig kurs i linberedning i Hälsingland. Det blev tyvärr inte så. I stället gifte jag mig och fick 3 barn. Under den perioden vävde jag för Hemslöjden i Kristianstad. Fick av hemslöjdskonsulenten Barbro Nyberg uppdraget att väva ”Blådrättar” till Slöjdsommar på Liljevalcks 1992, när Hemslöjden firade 80-rsjubileum. 2006 gick jag en kurs för Winnie Poulsen ”Formgivning för damast” på Glimåkra Vävstols museum. Jag var medlem i Dragsnörena från början och tror jag hade medlemsnummer 25. När min livsstig ledde mig och mina barn till Bornholm, miste jag kontakten med föreningen. När Ewa och Kristina berättade att de hade gått med i Dragsnörena och att det skulle bli en kurs i ”Damast och Lampas”, med Kerstin Lovallius som lärare, tänkte jag att det skulle kunna bli en injektion till att komma igång igen. Detta ledde till att jag blev invald i styrelsen. Trots att jag bor på Bornholm.

Styrelsemedlem Anita Sandgren

anita58.as@gmail.com

Anita Sandgren heter jag och föddes 1958 i Köping,Västmanland. Mina föräldrar flyttade från mellersta Finland till Sverige på 50-talet. Familjen flyttade sedan till Skåne där jag växte upp. Min mormor var mycket duktig vävare i Finland. Hon vävde och sydde till folket  i bygden på 30-40 talet. Tror att jag har fått någon liten gen av henne. Min mormor har lärt mej att sticka och virka. Att handarbeta , sy och skapa har jag gjort hela mitt liv. Det ger en sådan kraft och energi i livet. När kreativiteten får flöda mår jag som bäst. Ännu roligare är det att få dela dessa stunder med likasinnade . Sedan kom vävningen in i mitt liv , tror det var -18 . Jag och maken flyttade till Smålands djupa skogar utanför Nybro. Där bor Lena Sjöblom och Mary Bjerstedt minsann. De har tålmodigt lärt mej vävandets konst och varit mina förebilder. Det var så jag kom i kontakt med Dragsnörerna. Nu ser jag med spänning framåt att få dela vävandets mystiska värld tillsammans med er alla Dragsnören.

Kassör Inger Andersson

kassor@dragsnorena.se

Som en glad amatör kom jag in på damastvävningen. Genom föreningen Dragsnörenas kurser och träffar har jag fått mycket kunskap och inspiration att fortsätta med vävning i dragvävstol. Jag väver helst i lin. Jag tycker om glansen som blir i den färdiga produkten.